För att komma från lilla Borås i västsverige så är det nästan som en befrielse att vara i Stockholm. Av någon anledning så känner jag mig lugnare här uppe (eller som min förvirrade lillasyster i Borås sa, här nere), mindre stressad och på ett sätt säker. Tror det beror på att jag inte känner speciellt många. Går man runt i stan så är det ingen som vet vem man är, medans i Borås nästan alla visste vem man var. Mycket pga att man jobba som croupier där nere också. Så varje gång man gick på stan så kändes det som om folk stirra på en, antingen för att komma på vart dom hade sett en tidigare eller för att alla verkar bli så chockade av att se att vi croupier inte bara finns bakom borden.
Men för att återkomma till mitt nyfunna lugn här i STHLM. Det är skönt att kunna bara vara ensam, ta en fika själv eller bara gå runt och titta på saker själv. Det är normalt att göra saker själv här. I Borås så var det svårt, för man kände alldeles för mycket folk där för att det skulle anses vara normalt att sitta och ta en fika själv. Kanske jag är nojig som känner så, antagligen så är det inte alls så men det är så jag känner iaf.
Skolan börjar på måndag, jag känner ingen som ska börja historieprogrammet. Hur underbart är inte det egentligen? Antagligen är jag inte ensam om att vara den enda som inte känner någon vilket är bra. Kommer bli en intensiv första period nu, jag har ju inte pluggat på snart 4 år och det var gymnasiestudier! Stor skillnad!
Nu ska jag fortsätta gå ut i solen och njuta av den svenska kylan! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar